07/04/2026
Inte bara Fantomen fyller år idag, utan även jag.
Och nu har jag 15 år kvar tills jag fyller 77 och jag ska sälja min sista pryl (7 april 2041 kl 17.00).
15 år kvar, det börjar krympa ihop och vad är nu min spaning?
Under alla år har jag upprörts över slöserit med resurser, hetsat upp mig över syntetmaterial samt gnällt i största allmänhet och hävdad att det behövs tvingande lagstiftning (världsomspännande) emot vår tids affärsmodell: enorma volymer/låga påslag.
Man ska ju vara försiktig med vad man önskar sig, det är ju sedan gammalt, för det kan ju infrias.
Och just nu verkar världsordningen, som vi känt den under under min livstid, vara på väg att förändras.
Bränslebrist hotar som ett mörkt moln, och här i min säng med utsikt över gärden så vet jag ju att en energikris kommer att ge brist på konstgödsel: vad ska vi äta om vi inte kan importera i samma utsträckning och vårt jordbruk samtidigt ger mycket sämre avkastning?
Kanske finns snart ingen möjlighet att skeppa tonvis med billiga syntetplagg över världen, det jag gnällt så mycket över?
Tja, medan tid ännu är och det finns kaffe att tillgå, så ska jag fira dagen med att äta födelsedagsfrukost tillsammans med min vän Eva Karlsson.
Och så ska jag oroa mig över alla mina mattor och handtryck som jag lånat ut till en utställning i Japan, kommer de att kunna komma tillbaka?
Ett av mina barn hånade min oro. ”Tredje Världskriget har brutit ut, svenska Maggan ett av offren: Var är mina mattor?”
Det är sant, prylar är bara världsliga ting…
